[onsdagsklubbensblogg]

Onsdagsklubbens oktobermöte styrde kosan norrut mot Skuleberget som 
ligger i det numera världsarvsklassade Höga Kustenområdet.
Det var dags för Via Ferrata. 


På väg över Höga Kustenbron.


Urlastning och kanske en liten undran av vad som väntar. Sen är det naturligtvis
aldrig fel att ha med sej en Ninja när man ska klättra i berg!


Henke laddad med Skuleberget i bakgrunden.


Så var vi då på väg mot bergets fot. OBS! det är inget fel på bilden.
Hjälmarna satt på detta viset!


Henke och Anders.


Så började då klättringen. Sele och två karbinhakar gjorde att man hela
tiden var säkrad i vajern. Här har vi fortfarande vegetation runt oss, något
som ganska snart skulle upphöra.






Vyn var magnifik!


Det var lite kämpigt vissa partier.


Vi lämnar trädgränsen.








Å hej!!








Henke med lätta steg uppför väggen.










Ungefär vid detta parti beslöt sej Anders kamera att ta en liten luftfärd
utmed klippan för att så småningom i ett något sönderdelat tillstånd fastna på
en avsats, där den veterligen fortfarande ligger och begrundar sitt öde.
Tänk så det kan gå...


Som av en händelse var det även fler kameror som fick sej en flygtur.
Denna gång kunde dock expeditionen via en koordinerad räddningsinsats så
småningom rädda den fortfarande fullt fungerande kameran.

Så en liten avsats lämplig för rast och vila.


Inte mycket till plats, men i alla fall tillräckligt för tre stycken Coneheads! :-)


Vi närmar oss toppen. Här ser vi Hasse i motljus.


Man blev så småningom van vid höjden och avgrunden under sej och andra
halvan upp mot toppen blev en skön, sällsam och härlig upplevelse! 




 


Dom Tre Musketörena på toppen!

 




Väl uppe så satt det fint med en väl värd lunch.






Ska man klättra i berg så måste man ju naturligtvis ha med sej högtalarna upp
på toppen.




På vägen ner stannade vi till vid Björngrottan.




Hasse och Anders gjorde innan avfärd ett försök att hitta den
"flygande kameran". Tyvärr var uppgiften övermäktig utan rep och utrustning,
så vem vet... nästa gång kanske.


Lagomt trötta i kropp och huvud styrde vi så sen kosan hemöver.


Väl hemma hos Hasse blev det lasagne, goda drycker och en och annan bra
låt i högtalarna.


En sväng ner på byn med några goda drinkar hann vi naturligtvis med...


...för att senare framåt nattkröken få förmånen att få skjuts hem av Henkes
gode vän. Naturligtvis i en bil med HanS Grönlund 001!

Onsdagsklubben lever vidare... mot nya mål!